These Nights

Blir så irriterad o ida e de värre än vanligt.
Nytt datasystem, ingen information.
Jag glöms bort. Som om de vore en nyhet.
Ja e trött på att inte räknas. Att inte få någon information. Varför ska det vara så i dagens samhälle?
Nu har de tydligen gått igenom vissa saker som jag känner att jag hade haft nytta av att veta. Men var jag "inbjuden". Nej inte ett dugg.
Jag är trött på att hamna mellan stolarna hela tiden.

Kanske slipper reservdelsutskicken. Först blev jag glad. Sen så vet ja inte vad jag känner. Både bra o dåligt. Känner att ja skulle vara helt nöjd me att bara ha ett märke o inte två som nu. Slipper ja de ena så blir de perfekt!

Nä nu ska ja fortsätta o va irriterad på alltsom händer omkring mej.

Trevligt igår kväll, lite Alias-spel. Va nykter, eller en cider drack jag. Åkte hem me Carro vid 12. En precis lagom kväll.

Ida har dan bestått av en del telefonpratande :)

Nu har ja precis sett på damernas jaktstart, senare är de dax för herrarnas. Skidskytte förstås :)

Ska ta o fortsätta me min städning. De går för långsamt. Känner att ja inte orkar ta för mej nåt. Samtidigt så tror ja att ja orkar mer om ja får fint omkring mej. Ska försöka bli någorlunda klar ida! Försöka går ju alltid.
Tyvärr finns de inget tråkigare än o dammsuga!

Har precis klarat av disken, men nu när ja satte mej framför datorn ser ja att ja missat bla en kopp. Kul.

Vet inte va ja ska hitta på ikväll. Ska åka ut o äta hos föräldrarna iaf så mycke har ja bestämt mej för. Budgetätande i slutet av månaden. Samtgidigt e de alltid skoj o äta tillsammans me nån istället för o sitta ensam. Sen vet ja inte.
Spelkväll (o utgång för resten, iaf de flesta) hos Johanna ikväll. Vore skoj men samtidigt e ja inte helt motiverad. Tror att ja dyker upp en sväng iaf. Eller ja vet inte. Snacka om beslutsångest. Både Lisa o Annika sa åt mej o dyka upp. Ut ska ja inte iaf, de e bestämt sedan länge. Har inte råd o springa ute varje helg, ja måste börja tänka på min ekonomi ordetnligt nu, inte fortsätta o hålla på som ja gör. Sen e de ju om ja ska va nykter o ta bilen eller om ja ska sällskapsdricka litegrann. Ja vet inte. Ja vi får väl se hur ja gör.

Drog precis iväg ett mail på fb till Carro. En fråga om o gå ut o äta nån dag. Vi ses så sällan. Ja e dålig på o höra av mej till nästan alla. Tänkte iaf att de kunde va skoj. De gånger vi setts senast har varit på fester o de blir ju inte o umgås på samma sätt.
Mia fick ett litet sms ida, vill träffa henne me ju. En fika eller nåt. Kan inte minnas sist vi sågs....
Funderar på o dra iväg ett sms till Marie sen, iof så ses vi på måndag men då ska hon klippa mej o de e ju inte riktigt samma sak när de e hennes jobb.
Saknar dej Anna i Göteborg, 1år sen vi sågs nu, så länge sen!
De känns som om de här är ett litet försök o ta tag i mitt liv o komma upp ur svackan ja e inne i.
Måste börja umgås mer me folk o inte bara springa ute hela tiden. Kan ju umgås o ha skoj utan att springa på krogen varje helg. Gå ut o äta, fika, bio, de finns ju så mycke. Ska nog ta mej iväg till den där spelkvällen ändå....

Nu har ja sovit på gårdagens känsla o kommit fram till att egentligen så är de nog ingen big deal men ändå kan ja inte låta bli o tänka på hur de kunde varit om de inte var så som de är nu.

Jag känner att ja inte vill träffa på honom ute. Innan hade ja inte dessa känslor överhuvudtaget. Då kände ja mer att de inte gjorde nåt att vi kunde prata som normala människor o lägga vissa saker bakom. Att de kunde bli en vän, som ja ansåg att vi var från början. Nu känner ja inte alls så. Nu vet ja inte hur ja ska förhålla mej till honom o vill inte ens prata med honom.

Konstigt, ja borde inte känna så, ja borde tänka som ja gjort förut. Ja ska göra mit bästa för i hitta tebax dit. De borde inte vara så svårt. De borde vara lätt. Ja trodde att allt detta var borta ur mitt liv.

Ja tjuvtitta precis lite på en fbsida. Han är i ett förhållande. Ja fick genast en konstig känsla i magen. Ja vill inte att han ska ha hittat någon. Ja vill att han ska va singel så att om vi springer på varandra så ska de finnas en chans. Även om den än är så liten. De känns inte bra, för genast så ploppar vissa känslor upp. Känslor som ja inte trodde fanns kvar. Tydligen så fanns de där. Men de e väl bara o glömma allt nu. Fortsätta att gå vidare. Göra exakt de ja trodde att ja redan gjort.

De gör mej deprimerad o veta, även om ja tänkt i de banorna ett antal gånger. Nu finns de verkligen inget kvar där. Det har ju egentligen aldrig varit något ordentligt heller men det kändes verkligen som vi fick en kontakt där i början. Hur vi lärde känna varandra på ett plan innan vi sågs igen. Hur allt kändes hur bra som helst från min sida iaf. Nu är de över på allvar. Har ju vetat att de varit över innan men nu är de verkligen över. Nu finns de ingen chans. Han är upptagen.