På jobbet!
Nu sitter ja på mitt extrajobb på hotellet helt frivilligt på en lördag. Jag är så seg och trött och fattar inte varför jag gick med på att jobba i helgen. Vet inte hur jag ska orka släpa mej upp till jobbet kl. 7 imorgon bitti heller! Hur ska det gå? Men vad gör man inte för lite pengar??? Dem behövs ju alltid! ÖÄven fast ja sitter på mitt heltidsjobb månda-freda så kan man alltid behöva en liten extrakassa!
Vart har alla känslor tagit vägen?
Ja känner mej helt värdelös.
Som en jävla skit som inte förtjänar att finnas till.
Ja är irriterad på mina föräldrar. Och enda anledningen till att jag är irriterad på dem är att min bror är skadad. Jag borde tycka synd om honom och ta hand om honom. Eller jag tycker synd om honom. Men jag är inte världens bästa person att visa det. Och det får mej att må otroligt dåligt.
Anldeningen till att jag blir irriterad på mina föräldrar är att jag känner mej helt värdelös. Det känns som om jag inte får reda på nånting, att jag alltid är den sista som får veta. Jag känner inte att jag ska behöva få ta reda på själv. Förstå att jag oxå är orolig och faktiskt har känslor.
Jag blir oxå irriterad på att när jag försöker vara snäll och så, så är det alltid nåt som slår tillbaka så att jag blir otrevlig. Och det känns inte alls bra. Jag ska ju vara orolig för honom och vara snäll och ta hand om honom, men det funkar ju inte. Och jag vet inte vad jag ska göra. Så nu sitter jag och är ledsen i min ensamhet.
Men det är ju alltid så här. Och det blir aldrig bättre. Det är ju mej det är nåt fel på och jag måste bearbeta det för att komma vidare. Men jag vet inte hur jag ska göra. Det är det som är så jobbigt oxå.
Jag känner det oxå som att jag inte räknas. Även fast jag vet att jag gör det. Jag vet inte vart alla dem här känslorna kommer ifrån. Men jag hoppas att jag kan komma ifrån dem och det snart.
Jag hoppas att du blir bra snart och att du inte har alltför ont.....
Kramar
Som en jävla skit som inte förtjänar att finnas till.
Ja är irriterad på mina föräldrar. Och enda anledningen till att jag är irriterad på dem är att min bror är skadad. Jag borde tycka synd om honom och ta hand om honom. Eller jag tycker synd om honom. Men jag är inte världens bästa person att visa det. Och det får mej att må otroligt dåligt.
Anldeningen till att jag blir irriterad på mina föräldrar är att jag känner mej helt värdelös. Det känns som om jag inte får reda på nånting, att jag alltid är den sista som får veta. Jag känner inte att jag ska behöva få ta reda på själv. Förstå att jag oxå är orolig och faktiskt har känslor.
Jag blir oxå irriterad på att när jag försöker vara snäll och så, så är det alltid nåt som slår tillbaka så att jag blir otrevlig. Och det känns inte alls bra. Jag ska ju vara orolig för honom och vara snäll och ta hand om honom, men det funkar ju inte. Och jag vet inte vad jag ska göra. Så nu sitter jag och är ledsen i min ensamhet.
Men det är ju alltid så här. Och det blir aldrig bättre. Det är ju mej det är nåt fel på och jag måste bearbeta det för att komma vidare. Men jag vet inte hur jag ska göra. Det är det som är så jobbigt oxå.
Jag känner det oxå som att jag inte räknas. Även fast jag vet att jag gör det. Jag vet inte vart alla dem här känslorna kommer ifrån. Men jag hoppas att jag kan komma ifrån dem och det snart.
Jag hoppas att du blir bra snart och att du inte har alltför ont.....
Kramar