Nu kan ja....

...me gott samvete krama ihop lappen till en liten liten liten boll o ta o slänga den o hoppas att ja slipper se honom något mer. Han kom in o sa hej då o ja va tvungen o ge honom en kram. Eller ingen kan ju tvinga mej men. Men nu e de på väg härifrån :)
Tydligen hade han mailat förut till både Marie o Sandra på jobbet, men de va några år sen nu. Så helt ensam va ja ju inte om de.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback